Elda ris!

Ett annat vårstök som är förknippat med gamla minnen  är eldning av gräs och ris. Igår kväll började jag elda ris efter vedhuggningen. Ingen konst att få igång elden  då ett tjockt lager grankvist låg i botten. Tjock gråvit rök drog iväg upp mot systers hus. När elden tagit sig så la jag på kvist av alla slag i en och en halv timme.
 Spraket och hettan från elden , doften av utslagna löv (som känns när knopparna slår ut av värmen) och knorpet från sträckande morkullor gjorde kvällen till en upplevelse som bara kan kännas en vårkväll i slutet på april.

Nu har tranor, lom, storspov, tofsvipa,morkulla, koltrast, sädesärla kommit och fler är på väg. Flugsnapparen brukar vara sist och köra bort blåmes eller talgoxe för att ta över deras färdigt bo.

Men jösses, jag har ju glömt den allra första vårkänsloyttringen- dikningen! Med stövelhälen gör man den första lilla rännilen som knappt syns, för det är så hårt i marken...men det sipprar lite, lite vatten i alla fall. Senare blir det så pass mycket vatten så man hör porlet och nu kan liten spade användas.  Och medan man står och pysslar med att leda vattnet  så blir kvällen lugn och solen orange- och det är ljust ända fram till kl sju...