Må-dåligt-mässa...

..tror jag att jag skulle kunna arrangera. För man måste ju må bra för att trivas på en "Må-bra-mässa", eller hur?
Fick iden av systerdotters kusiner i lördags- när vi var på MÅ BRA MÄSSA!

Jag mår iaf inte bättre av att se nyblekta tandleenden från nylyftade och falskleende försäljerskor, som tex inte bryr sig ett dugg om hur min ekonomi ser ut, ifall de lyckas lura mig, (i mitt eländes mående är det  inte så svårt), att köpa något, som dessutom påminner mig om att jag, efter användandet, ska se skitglad ut...

Eller, efter att ha sett den superglada "reklampelerskan" som hurtigt berättar  att , om man bara  ändrar på sitt liv, dvs börja steppa, styrketräna, jogga, chigonga, utveckla sig, bli vegan och äta mineraler från Medelhavet (och gärna unna sig  en resa dit för att gräva upp dem själv..), feng-shuia sitt hem och läsa alla "gör-om-mig-reportage" att inspireras av, (men som kan få oss än mer deprimerade än vad vi är), så vips är måendet på topp!

MÅ DÅLIGT MÄSSAN däremot kan man vara helt och fullt deprimerad , eländig och svag och ändå känna sig hemma, för där får vi:

Sitta i mjuka pastellfärgade fåtöljer med Kleenexkartonger på armstöden och gråta floder hur länge man vill.
 Och   ingen försöker sälja Kleenexlartonger.

Halvligga i djupröda, sköna biograffåtöljer, se på "Borta med vinden" , "Lassie", "Törnfåglarna" eller andra gråtfavoriter samt äta kilovis med chokladpraliner.
Och ingen försöker pracka på oss dvd-boxar.

Ligga på Hästens-sängar med duntäcken ( gulliga djurmotiv på påslakanen) och lyssna på "Fråga doktorn" där alla våra må-dåligt-frågor tas upp och man kan nicka igenkännande till sänggrannen.
Och ingen försöker sälja Hästens sängar.

Slippa speglar av alla de slag.
Och ingen försöker ...nä, just det ja.

Sitta i stearinupplysta rum, i gosiga sitthörnor och höra härligt ,sorglig musik som får tårarna att flöda.
Och ingen försöker..

Vandra omkring i nån typ av växthus bland väldoftande syrener, sommarblommor, doftrosor och nyutslagna björkar och längta ihjäl sig efter nästa sommar. 
Och ingen..

 Man får vara vara alldeles ifred, om man vill, 
och...

....när man går därifrån  tror jag faktiskt att man mår lite bättre och man lämnar det bidrag man vill,
... i en tom Kleenexkartong.



 





1 Jannike:

skriven

Härligt och sant skrivet.... och som du skrev på min blogg... man får vara glad att man har en dag att kliva upp till, även om det inte känns lätt alla gånger....



Kram till dig...!!!!

2 johanna:

skriven

Ha ha, ja den mässan skulle jag också vilja gå på!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: